Vem styrde över kalmarunionen

Efter den danska staden Flensborgs fall inleddes fredsförhandlingar. På hösten tvingades kung Erik gå med på att endast svenska män skulle placeras på de flesta slott och han fick också lova att höra rådets mening inför beslut. Efter att ha brutit sig ut ur unionen vid tre tidigare tillfällen, gjorde Sverige i praktiken det för sista gången , med valet av Gustav Vasa som kung, vilket formaliserades i och med Malmö recess. Det fanns flera orsaker till missnöjet, men aristokrater i Sverige kunde ställa sig i ledningen för detta.

För att fira domslutet vallfärdade kung Erik till Jerusalem och var därmed bortrest i 20 månader. Kampen om makten mellan Danmark och Sverige medförde att Skåne och Götaland härjades av trupper vid flera tillfällen. När kung Erik på sommaren fortsatte den militära kampen mot Holstein enades flera hansestäder om en blockad. Striderna mot Holstein blev inte särskilt framgångsrika.

Genom Nyköpings recess hade riksrådet och Drottning Margareta kommit överens om villkoren och den 17 juni kröntes Margaretas systerdotterson Erik av Pommern till unionskung på Kalmar slott i närvaro av 67 stormän från de tre länderna. Vid kröningen var Erik endast 15 år och som hans förmyndare fick Margareta fortsätta regera. Kriget blev ingen militär framgång och på hösten kom Margareta till Slesvig och lyckades få till stånd ett avtal om fem års vapenvila.

Unionsbrevet har tolkats som ett utkast som aldrig stadfästes, till exempel av professorn i historia Erik Lönnroth. Flera medlemmar av den svenska aristokratin deltog i stridigheterna och på vintern lovade det svenska riksrådet att skicka ryttare och skyttar. Från kröningen finns två dokument bevarade, dels unionsbrevet, dels kröningsbrevet.

Sverige under Kalmarunionens tid behandlar Sveriges historia mellan åren och , då Sverige tillsammans med Danmark och Norge ingick i Kalmarunionen. Under bortavaron fungerade drottning Filippa som regent. Bevarade källor visar att både Margareta och kung Erik anförtrott styret till män som de ansett sig kunna lita på. Efter att Tyska orden slutit fred med Polen-Litauen utrustade orden en flotta med 84 skepp och i mars landsteg 4 soldater och erövrade snabbt hela ön.

I november gjorde Margareta ett försök att erövra ön men misslyckades.

Vad var kalmarunionen

De nordiska länderna förenades i praktiken och formellt i Kalmarunionen. Den 24 oktober hyllades hon av folket i staden Flensborg numera Flensburg i Slesvig. Utåt sett skulle unionen uppträda som en enhet: om något land råkade i krig skulle de andra komma till hjälp. I unionsbrevet stadgas att unionen efter Eriks död endast ska ha en kung, vald av vardera riket. Fyra dagar senare dog hon av pesten.

Kung Eriks första inrikespolitiska kris blev det uppror som startade i Bergslagen i juni när Västerås slott intogs. Kung Erik genomförde flera åtgärder som försvårade för Hansan att bedriva handel, bland annat anläggandet av slottet Krogen vid Öresund och mångdubblingen av Öresundstullen. Unionsbrevet är skrivet på papper, inte pergament som var det vanliga. Gotland behärskades av Erik av Mecklenburg som använde ön som en bas för sina sjörövare.

I juni dömde den tyska kejsaren Sigmund att grevarna av Holstein saknade rätt till Slesvig som istället var en del av det danska riket. Upprorsmakarna kunde ta kontrollen över många slott i Sverige även om kungen hade kontroll över de viktigaste — bland annat Stockholms slott och Kalmar slott. Från ingick Sverige i en personalunion och från sommaren i en realunion med Danmark och Norge. Unionen blev en motvikt mot den nordtyska Hansan.

Genom flera skickliga drag fick hon kontroll över större delen av Slesvig. Hur unionsbrevet idag ska tolkas finns flera uppfattningar om.

Kalmarunionen

Sjöslaget utanför Köpenhamn i juli vanns av unionen och fullbordades följande dag när en hanseatisk handelsflotta med 36 fartyg seglade in i Öresund och blev ett lätt byte. Efter Erik av Mecklenburgs plötsliga död den 26 juli överlämnade hans änka Sofia av Pommern-Wolgast befälet till Sven Sture som fortsatte verksamheten, riktad både mot unionsfartyg och mot fartyg från Hansan.

Ett återkommande stridsämne var maktfördelningen mellan centrum och riksråden i de tre länderna, något som ledde till att det i Sverige valdes riksföreståndare. Militärt fick dock ingen sida några större framgångar.

I juni utbröt krig och kung Erik kunde samla trupper från både Danmark och Sverige. Det råder oklarhet om hur dessa dokument ska tolkas. Danskar som Peder Ryning, Lage Röd, italienaren eg. Vart rike skulle styras enligt sina egna lagar. Både Margareta och kung Erik hade lovat att följa den svenska landslagen vilken slog fast att slottslänen skulle skötas av "infödda svenska män".