Vad är pluskvamperfekt på engelska

Namnrymder Artikel Diskussion.

Pluskvamperfekt tyska

Engelska texter skrivna före gör nästan alltid denna skillnad, texter skrivna efter gör nästan aldrig det. På flera av de slaviska språken, till exempel polska, uppfattas dock denna böjningsform som helt föråldrad. Pluskvamperfekt används dessutom i omskrivningar av konjunktiven i irreala villkorssatskonstruktioner: Om han hade stannat längre, hade hon gått hem.

Deontiska vad som borde vara. Kategori : Aspekt. Visningar Läs Redigera Redigera wikitext Visa historik. Debitiv · Presumptiv. Detta är fortfarande vanligt på norska och danska.

Realis vad är. Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. Centralsamiska, finska, estniska och slaviska språk har bara kopula som hjälpverb.

Tidigare hade verb som uttrycker rörelse eller förändring preteritumformen av kopula "vara" som hjälpverb, "Hon var gången", istället för "Hon hade gått". Dolda kategorier: Sidor med källor som kräver inloggning Artiklar som behöver fler källor Alla artiklar som behöver fler källor Alla artiklar som behöver källor. Epistemiska vad som kan vara.

Glosbe dictionary

Beroende omständigheter vad som skulle vara. Konditionalis · Eventiv. Sidor som länkar hit Relaterade ändringar Specialsidor Permanent länk Sidinformation Använd som referens Wikidata-objekt. På tyska, nederländska och franska är regeln med olika hjälpverb för statiska verb och för verb som uttrycker förändring eller rörelse fortfarande i bruk, och det uppfattas som direkt felaktigt att bryta mot den. Futurum exaktum · Futurum preteriti · Futurum simplex.

Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Innan du fortsätter till Google

Läst 12 maj Preteritum · Presens · Futurum. På modern riks svenska bildas pluskvamperfekt alltid med preteritumformen av verbet ha , alltså "hade" som hjälpverb och supinum av huvudverbet. Imperfekt · Inkoativ · Perfekt · Pluskvamperfekt. Futurum exaktum preteriti. Pluskvamperfekt används normalt när handlingen berättas i förfluten tid och man vill tala om någon händelse som är "ännu mer förfluten", som alltså inträffat innan huvudberättelsen.

Pluskvamperfekt lat.