Hur många dog estonia

Det hårda vädret gjorde det omöjligt eller otillrådligt att sjösätta livbåtar eller räddningsbåtar. Vatten på bildäck observerades på en monitor Vid samma tid flydde en del passagerare från sina hytter, framförallt de som befann sig nere på däck 2, då de hört oljud men också sett vatten, som sannolikt sipprat in från bildäck.

Hon anlände till olycksplatsen senare på dagen. Bogrampens skalkningar låsningar var inte dimensionerade för att klara av tyngden från den 54 ton tunga visiret, varpå skalkningarna gav efter och visirets tyngd började sakta öppna rampen och när rampens hydraulcylindrar som manövrerade rampen till slut lossnade från infästningarna öppnades rampen helt, varpå visiret föll av och försvann i djupet. Många andra fartyg deltog i sökoperationen under dagen.

Katastrofen inträffade på öppet hav mellan finska Utö och estniska Dagö.

25 bilder som visar att vi aldrig får glömma Estonia-katastrofen

Enligt haverikommissionen brast bogvisirets låsanordningar och gångjärn strax efter klockan När visiret lossnade lade sig först visiret på den del av bogrampen som stack upp i ett hus i visirets övre del. Matrosen stannade kvar ett tag men märkte inget speciellt. Hon var ,02 meter lång och 24,2 meter bred. Fartyget antas ha sjunkit helt klockan Ingen organiserad utrymning förekom.

De flesta räddade vinschades upp till helikoptrar med hjälp av ytbärgare. Vattentemperaturen var 10—11 °C, det blåste kuling storm senare på natten och sjön gick hög. Vattnet antas ha nått bryggan vid 80° slagsida klockan Nödgeneratorn upphörde att fungera, men nödbatterierna gav ännu begränsat ljus. Nödanropet Mayday sändes Jourhavande Ilkka Kärppälä vid Sjöräddningscentralen i Åbo registrerade anropet Kring kl.

Fartyget styrdes upp i vind och förbi vindögat , uppenbarligen för att minska slagsidan, medan farten minskades, men samtidigt kunde vattnet lättare slå in genom öppningen på bildäck.

Enligt officiella rapporten fanns personer ombord, [ 1 ] [ 2 ] varav förolyckades. Tallinks bilfärja Balanga Queen befann sig också i närheten av Estonia vid förlisningen, men fick order att gå direkt till Tallinn. Estonia s kontraktsfart var 21 knop, men under de senare åren ansågs fartygets maximala marschfart vara 19 knop.

Estonia yngsta överlevande

Den signifikanta våghöjden på olycksplatsen har utgående från uppskattade vindar uppskattats till 4,0—5,4 m av olika meteorologiska institut. Vakthavande befäl på bryggan märkte sannolikt inte att bogvisiret skadats eftersom det inte fanns några instrument som visade att bogvisiret hade lossnat och fartygets konstruktion var sådan att man inte såg förskeppet från bryggan. Enligt den för Estland, Finland och Sverige gemensamma haverikommissionens JAIC slutrapport berodde katastrofen på att bogvisirets gångjärn och låsanordningar var för svaga för att klara av kraften av vågorna på öppet hav, varpå vågslagens kraft fick visiret att till slut ramla av.

Han skickades senare efter båtsman för att kontrollera situationen men hann inte tillbaka till bildäck. Hon var på 15 bruttoregisterton , hade 9 däck och var byggd för passagerare. Vågorna slog mot fönstren på däck 4, och efter att vatten trängt in genom fönstren förvärrades slagsidan ytterligare. Slagsidan stabiliserades tillfälligt vid 20—30°.

Mariella, som låg något akter om Silja Europa, såg Estonia både visuellt och på radarn och girade omedelbart mot Estonia och blev det första fartyget att nå haveriplatsen. Vattnet fick fartyget att kränga och utveckla cirka 15° slagsida inom några minuter. Flera av fartygen hade problem i sjögången och måste begränsa sina insatser av hänsyn till sin egen säkerhet: man vågade inte riskera egen besättning genom att sjösätta räddningsbåtar, Finnjet var tvungen att hålla 5—7 knops fart och anpassa sin kurs då bilar på bildäck flyttade på sig, Mini Star rullade upp till 45° då personer från en flotte skulle bärgas, Mariella kunde senare på natten inte längre ligga med sidan mot vinden.

Fartygen saknade dock effektiva metoder för att få upp folk ur vattnet. Förhållandena uppfattades inte som exceptionella på passagerarfärjorna mellan Finland och Sverige.

Det första tecknet på att något var i olag skedde strax före kl. För att hålla tidtabellen i västlig riktning behövdes en medelfart i öppet vatten på cirka 16,5 knop. Därmed lämnades bildäcket helt öppen för sjöarna och stora mängder vatten kunde strömma in på bildäck. Av den största nationalitetsgruppen, svenskar, omkom av ombord. Fartyget drev med 40° rätt stabil slagsida med styrbords sida mot vinden.

Den första helikoptern anlände kl.